Ett kort berättar...

Häromdagen fick jag en bild skickad till mig via MSN. Det var en bild på min lilla mamma. Det är vinter år 1948 och hon är drygt 7 år. Hon sitter på en spark utanför mina morföräldrars torp på Remmarbacken i Arbrå.

I famnen har hon en stor docka som hon fick i julklapp av sin bror som tillbringat en tid sjön. Han var anställd på Svensk Amerika Linjen och arbetade i köket på M/S Kungsholm. I Sverige var det efterkrigstid med allt vad det innebar men i New York där fanns det mycket att handla...

Julen 1948 kom så Arne hem till den lilla stugan i Arbrå med kånkande på riktigt kaffe, konservburkar med frukt, nylonstrupor, nylonskjortor, eldfasta formar och en massa andra nymodigheter som knappt fanns att uppbringa i Sverige och absolut inte i *municipalsamhället Arbrå. Om jag inte minns helt fel hade han en hel bananstock med sig den gången också. Han hade även med sig den största och finaste dockan som en liten flicka kunde önska sig. Dockan som fick namnet Monika var nog en av mammas käraste ägodelar under många år. Dockan finns fortfarande kvar även om hon är ordentligt sliten.

Det här är bara några minnen som dök upp i mitt huvud när jag ser bilden. Minnen från förr som jag fått berättat för mig som liten - delar av en släkts historia. Jag är glad över att jag varit nyfiken och frågat och att mitt minne har varit hyfsat bra.

Jag är glad över att jag upptäckte scrapbooking för många år sedan och på det viset kan sätta delar av min familjs historia på pränt. Det mesta av det jag scrappar hamnar inte i bloggen eller i några gallerier eftersom det är personligt handlar om min familj.

*Municipalsamhälle